baltus

Idag slutade jag jobbet lite tidigare så jag begav mig ner till härliga djureliten och all dess personal!
Träffade all den personal som engagerar och hjälper oss med Baltus.
Hade trevliga samtal om allt möjligt och mycket om hundar och Baltus.
Han fick en "bensko" som han gillade jättemycket och som han skulle visa upp för precis alla inne i butiken.

En mamma och hennes 2 döttrar befann sig även där. Baltus visar upp skon och visar lite utav sin lugnare sida
då han verkar känna av människor väldigt bra. Mamman vars ena dotter har haft någon form utav praktik(?) på hunddagiset ställer frågan : Är inte det där en sån där kamphund?

Och jag tänker. Tänker,tänker och tänker. Hade jag haft en halvtimme på mig att diskutera hundar hade jag jättegärna satt mig ner med varje människa som ställer frågan och berättat vad en kamphund egentligen är. För OM jag skulle sagt ett enbart "Ja", så skulle hon koppla det till vad som är en kamphund för henne.
Och jag har ingen aning om vad som är en kamphund för henne, så jag väljer att stumma till 2 sekunder efter frågan. Och då får jag hjälp av en bekant som sköter hela historien snabbt och jättesnyggt!

Det förekommer fler och fler diskussioner om detta ämne nu för tiden.
Det är jättekul att folk frågar av ett rent intresse.
Men jag får hellre frågan: "-Vad är en Kamphund" än "-Är det där en Kamphund?".

Det finns många som säger: -Nej det där är ingen Kamphund.
Om detta är tecken på ren okunskap eller ett sätt att slippa ta diskussion vet jag inte, säkert olika.

Om någon tillexempel säger: Staffordshire Bullterrier, nej det är ingen Kamphund, det finns inga som helst tecken
på det, hur kan du tro det? Varpå den andra personen går hem, googlar och ser svart på vitt att så är det visst.

Jag tror att ärlighet varar längst och jag tror också att vi gör alla en tjänst om vi varje gång vi får frågan
disskuterar igenom följande :

Vad är en kamphund? (Egentligen)
Vad är en kamphund? (För dig)
Vad kännetecknar en kamphund?

Och sen kan man fundera på hur mycket man "lärt" sig utav plastiga rubriker i media.






Här är vår mördarhund, han äter barn. Vuxna också.

PS. Absolut inget illa mot någon särskild i denna texten. Vill endast med detta inlägg påpeka varför jag känner mig kluven när dessa situationer uppstår och vad jag tycker folk borde göra åt det.